Das Element b ∈ L {\displaystyle {}b\in L} heißt Grenzwert von f {\displaystyle {}f} in a {\displaystyle {}a} , wenn es für jedes ϵ > 0 {\displaystyle {}\epsilon >0} ein δ > 0 {\displaystyle {}\delta >0} gibt mit der folgenden Eigenschaft: Für jedes x ∈ T ∩ U ( a , δ ) {\displaystyle {}x\in T\cap U{\left(a,\delta \right)}} ist f ( x ) ∈ U ( b , ϵ ) {\displaystyle {}f(x)\in U{\left(b,\epsilon \right)}} .